Vad är evidens?

Visst hör vi ordet evidens alltmer?

Vi ska inte genomföra någonting om vi inte vet att det har evidens, vi ska införa mer evidensbaserade undervisningsmetoder och evidensen talar om för oss att metoder har betydelse för elevers lärande. Men vad innebär evidens rent konkret och hur ska skolan förhålla sig till vikten av evidens?

Evidens är ett ord som förklarar att någonting har stöd eller belägg. Evidens betyder inte att någonting är sant eller att det är lika med sanningen. Inom forskning och vetenskap är det mycket som kan påverka, i studiers resultat och genom tolkningar av resultatet. Det som sägs ge den säkraste bilden av undersökta fenomen är att genomföra så kallade randomiserade kontrollstudier, RCT´s (Skolforskningsinstitutet, u.å). En RCT innebär att studera effekter av någon särskild insats, och tillvägagångssättet, samt mätningen är mycket systematisk och bestämd (standardiserad). På så sätt hoppas man kunna styra över (så långt som möjligt), allt det där som kan tänkas påverka resultatet. När någonting är undersökt tillräckligt många gånger, och med metoder som anses trovärdiga, kan olika skolfenomen eller interventioner uttryckas i termer av att ha mer robust evidens, dvs att vi kan vara mer säkra på att det till exempel är metoden i sig (ett konkret exempel är explicit undervisning) som ökar elevernas lärande och inte någonting annat.

För förskola och skola finns det olika typer av evidens som kan vara värdefulla (förutom den mest välkända och traditionsenliga evidensen, effekter av någonting). Skolverksamheter är komplexa, och det är svårt att överföra traditioner från en vetenskaplig disciplin till en annan. Vi behöver en mer bred och djup förståelse för vad som fungerar, men även varför, när det kommer till skolan. Det skrev jag om i mitt allra första blogginlägg här på Johannas sida.

Biesta (2007) lyfter fram att vi kan inte handla instrumentellt och hoppas på ökat lärande eller den där bästa effekten genom att arbeta oreflekterat efter evidens i skolan. Vi behöver ta hänsyn till hela kontexten, skolans dynamik och eventuella oförutsägbarhet. Evidensbaserade undervisningsmetoder gör sig bäst tillsammans med ett kritiskt förhållningssätt och en följsamhet, vad fungerar för min elevgrupp.

I höstens första blogg vill jag diskutera evidensbegreppet. För att göra det presenterar jag två studier med datainsamling, som ger olika förklaringar till fenomen på väg till evidens (Fridell mfl., 2023; Leifler mfl., 2022). Interventionen som har undersökts i två studier är social färdighetsträning. Social färdighetsträning kan vara värdefullt för elever som upplever att skolans sociala värld är problematisk och svår att navigera i.

Social färdighetsträning syftar till att ge elever verktyg för att utveckla sitt samspel med andra, bygga relationer och hantera vardagliga sociala situationer. Genom att arbeta med och träna färdigheter kan man förebygga konflikter, minska risken för utanförskap och skapa en mer inkluderande och trygg miljö. Träningen har ett individfokus, men med brasklappen att även omgivningen är viktig för att fullt ut åstadkomma social inkludering (om det är målsättningen). Individen tränar sina sociala färdigheter men om omgivningen (här skolkamrater) bör utveckla och stärka sin förståelse parallellt. På så sätt kan vår förståelse öka över olika sätt att förstå, tolka och handla i den sociala världen. Jag tror att effekterna stärks, om även omgivningen ingår i den sociala träningen (obs, inte förlagt med evidens). Omgivningens förståelse brukar dock inte ingå i social färdighetsträning, men det är ett önskemål av bloggförfattaren (t ex autism awareness program). Ungdomar som deltog i social färdighetsträning uttryckte att det hade varit bra att få träna sina nyvunna kunskaper bland övriga, det vill säga inte bara bland de som hade liknade sociala svårigheter som de själva. De flesta studier av social färdighetsträning är utförda i klinisk miljö, varav det diskuteras huruvida det eleverna lär sig och tränar på kan överföras till andra kontexter/andra sammanhang eller inte.

Flera studier undersöker ett program för social färdighetsträning i skolan, SKOLKONTAKT®. Bakgrunden till att utveckla och testa ett skolbaserat färdighetsprogam är bland annat att elever med autism eller andra sociala svårigheter kan ligga i riskzonen för  utanförskap, sämre skolresultat och psykisk ohälsa. Genom att träna sociala färdigheter i den vanliga skolmiljön (till skillnad mot exempelvis på BUP) vill man göra stödet mer naturligt och öka chanserna att färdigheterna används i vardagen, alltså gör nytta där eleverna befinner sig stor del av dagen, i skolan, tillsammans med kamrater. Vardagsmiljöerna brukar kallas för naturalistic setting eller real world – setting, ecological setting mm. På svenska kan det uttryckas med den naturliga miljön.

En studie av Fridell mfl., (2023) genomfördes som en pilotstudie i en svensk gymnasieskola (en RCT). Totalt deltog 33 elever med autism eller dokumenterade sociala svårigheter, som slumpades till antingen SKOLKONTAKT eller en aktiv kontrollgrupp. Interventionen leddes av skolpersonal (med stöd av forskare) under 12 veckor och innehöll bland annat strukturerade övningar, individuella mål och socialt samspel. Kontrollgruppen deltog i andra gemensamma aktiviteter som bakning, spel och idrott. Effekterna mättes med skattningar (före, efter och med uppföljning) av sociala färdigheter (SSGQ) livskvalitet (KIDSCREEN-27) samt måluppfyllelse för individuella sociala mål (GAS). Bieffekter registrerades också, vad som till exempel kan upplevas vara negativt eller bli till ett hinder för den som deltog (Fridell mfl., 2023).

En annan studie använde en kvalitativ design kopplad till RCT:n. Här var fokus på att undersöka det som kallas för social validitet. Totalt deltog 20 personer av blandade aktörer: 13 gymnasieelever med autism/ADHD eller sociala svårigheter, 5 lärare/skolpersonal samt 2 skolledare. Syftet var att undersöka social validitet, som innebär hur väl en intervention eller metod/insats upplevs av de som tar del av den. Alltså hur meningsfull eller relevant den sociala färdighetsträningen skattades och upplevdes. Om den gör skillnad för individen, när individen skattar träningen själv. Deltagarna intervjuades om sina erfarenheter av SKOLKONTAKT och den aktiva kontrollgruppen om de sociala aktiviteterna. Data analyserades tematiskt och forskarna jämförde upplevelser av träningen i såväl fysisk som digital form (Leifler mfl., 2022). Studien genomfördes under covid -19 och deltagarna tyckte mest om att göra träningen IRL, men det digitala formatet uppskattades också.

Resultatet i den randomiserade studien (Fridell mfl., 2023) visar att träningen/interventionen förbättrade vissa sociala färdigheter, ökade elevernas upplevda livskvalitet och gjorde att fler nådde sina personliga sociala mål jämfört med kontrollgruppen. Resultatet i Leifler mfl., (2022) visar att elever upplevde den sociala färdighetsträningen som värdefull. De fick nya sociala verktyg, ökade sin självkännedom, knöt nya kontakter och kände sig mindre ensamma. Lärare såg förbättrad social miljö och utvecklade nya arbetssätt, både vad det gäller lärare som var med och genomförde interventionen som på hela skolan. Skolledare

beskrev ett mer inkluderande skolklimat och att enskilda elever hade gjort stora framsteg och blommat ut. Kontrollgruppen uppskattade aktiviteterna men rapporterade inga tydliga vinster eller social utveckling. Den digitala varianten fungerade som alternativ under pandemin, men möten på plats upplevdes som mer givande enligt ungdomarna. Träningen upplevdes som genomförbar, praktisk och bidragande till förändring (förändringen gällde både social miljö och för individen). Det finns evidens för social färdighetsträning, men de flesta studierna är genomförda i klinisk miljö, och då kan vi inte säga att det finns evidens för att det fungerar i en annan kontext, till exempel skolan. Därför ville Karolinska genomföra studien i elevernas naturliga miljö.

Oavsett vad man tycker om evidensbegreppet och hur det ska omsättas och förstås, är det mycket att förhålla sig till. Ställa sig såväl positiv som kritisk till. Evidens kan framträda på olika vis. Flera metoder är värdefulla för att undersöka och förstå skolfenomen. Även respekten och varsamheten behöver tas i aktning. Vi kan inte genomföra så många RCT´s som vi skulle behöva i skolmiljö. Eleverna är inte där för att vi ska kunna genomföra våra experiment (även om vi forskare vill det). Vi kan inte heller vänta på rigorös evidens innan vi inför någonting, då hinner eleverna sluta skolan. Med det då inte sagt att vi ska hoppa på vad som helst, eller undervisa lite för dagen med det vi tycker passar för stunden (inga lärare gör detta, men framställs så ibland). Och självklart ska vi i skolan så långt som möjligt använda evidensbaserade undervisningsmetoder.

Detta blogginlägg syftar till att visa att studier kan komplettera varandra. Studierna visar styrkor och svagheter med social färdighetsträning i skolmiljö. RCT-studien visade förbättringar i vissa sociala färdigheter, livskvalitet och måluppfyllelse, men också begränsningar då inte alla mått gav tydliga effekter och några elever avbröt. Den kvalitativa studien lyfter i stället social validitet och undersökte om träningen upplevdes meningsfull, vilket den till stor del gjorde. Den bidrog till ökad delaktighet och ett bättre socialt skolklimat, men det framkom också att det var tidskrävande och stundtals krävande för både elever och personal. Tillsammans visar resultaten att kvantitativa effektmått mäter viktiga bitar och kan kompletteras med kvalitativa undersökningar över hur insatsen upplevs i praktiken för att ytterligare avgöra om den är vettig och hållbar att genomföra.

Att undersöka social validitet kan minska riskerna för så kallad ”poor implementation”, där vi forskare har en förhoppning om att interventioner gör skillnad, men individen kan uppleva/uppfatta att så inte är fallet. Vem är egentligen bäst lämpad på att utvärdera? Inte lätt att avgöra. Jag är mycket förtjust i att få ta del av elevernas röster. Om jag sedan tolkar och uppfattar deras svar trovärdigt, det är en annan fråga. Som det visserligen finns lite bot för, att låta dem få ta del av min tolkning och tycka till (nothing about me, without me– tänket).

Social färdighetsträning kan stärka elevers sociala förmågor och bidra till ett mer inkluderande skolklimat. Det går att genomföra i skolmiljöer och kan ledas av personal som känner eleverna. För att bli hållbart krävs dock resurser, tid och stöd till lärarna. Träningen behöver också anpassas flexibelt efter elevernas behov och skolans förutsättningar.

Studier med en annan design än RCT kan berätta någonting för oss som kan vara viktigt för vår undervisning eller bemötande av elever. Vi får fram olika saker med olika metoder. Fler perspektiv, fler glasögon och synvinklar. En bred bild av verkligheten. Kan vara klokt när vi behöver förstå komplexa problem. Som till exempel skolans sociala värld.

·       Vilka förmågor ska vi rusta våra elever med för framtiden? Vad får utrymme i skolans värld?

·       Fundera gärna över om du tänker att det finns utrymme för social färdighetsträning i skolmiljö. Kan social färdighetsträning bli en integrerad del av skolans övriga stödinsatser till elever? Varför/varför inte?

Biesta, G. (2007). Why ”what works” won’t work: evidence-based practice and the democratic deficit in educational research. Educational Theory, 57(1), 1-22.

Fridell, mfl., (2023). Socialfärdighetsträning i grupp för skolan, en RCT:

Hattie, J. (2023). Visible Learning: The sequel. A synthesis of over 2.100 Meta-Analyses Relating to Achievement. Routledge.

Huntington mfl., (2022) Mer om social validitet:

Leifler, mfl., (2022). Social validitet över socialfärdighetsträning för skolan:

Skolforskningsinstitutet. (u.å.) Nyckelbegrepp.