En bra handledare – att dela med sig av sin kunskap till andra
Är du doktorand eller önskar du bli? Som doktorand ingår en eller flera handledare i paketet, som ger vägledning och support i forskningen. Detta inlägg är på sätt och vis en hyllning till mina huvudhandledare Sven Bölte och Mona Holmqvist. Även Ulf Jonsson får vara med i hyllandet. Ulf lärde mig allt om systematiska litteraturöversikter.
Jag är otroligt tacksam för att Bölte, Holmqvist och Jonsson generöst och hjärtligt delat med sig av sin kunskap och bidragit till att jag tog sjumilakliv in i forskningen. De är varma kravställare, vilket innebär att ställa höga krav och samtidigt stötta och visa full tillit till att det kommer gå vägen (går att koppla till lärarrollen också). Jag undrar om inte professor Holmqvist är en av dem som har fört flest doktorander i mål i Sverige inom utbildningsvetenskap. Och professor Bölte har haft över 60 doktorander. Där har det delats kunskap minsann, vilket bidrag till morgondagens forskare.
Holmqvist och Bölte var en del av ledningsgruppen i forskningsskolan SET (special education for teacher educators) som jag hade turen att bli antagen till. Jag sökte till SET med en forskningsplan och fick ett samtal av professor Bölte, där han berättade att han kom från Karolinska Institutet. Bölte sa att en av doktorandtjänsterna skulle vara knuten till hans enhet KIND. Jag minns att jag sa något om att jag inte var intresserad av medicin. Psykologi har däremot alltid intresserat mig. Mänskligt beteende är spännande. Mina studier hamnar inom området pedagogisk psykologi, så jag har fått lära mig mycket om psykologi och fysiologi, vilket jag är mycket tacksam för (även om det var svårt när det begav sig, särskilt medicinsk statistik..holy sht).
Bakgrund
Innan professor Bölte och jag fick inleda våra projekt behövde jag som eventuell framtida doktorand gå igenom en antagningsprocess på Karolinska. Jag fick beskriva mitt projekt (på engelska) och svara på svåra frågor från en referensgrupp med folk (innan det ens hade börjat, så nervöst var detta). Så jag fick först bli antagen i SET och därefter på Karolinska. Efter positivt besked ska handledare och doktorand fylla i ett slags förväntansdokument med flera frågor, som kallas för ”grönt ljus” blankett. Det är inga banala frågor, en del med känsligt innehåll. Bra system och det blir en viktig grund, ömsesidiga förväntningar. Sven Bölte är mycket högt respekterad i sitt fält och har publicerat över 600 originalartiklar och annat vetenskapligt material. Antal citeringar är över 38 000. Jag tycker det är helt otroligt att jag får vara med på ett litet hörn i detta sammanhang. Och att Bölte frikostigt har delat sin kunskap och att jag har fått använda till exempel instrumentet INCLUSIO i mina studier. INCLUSIO är ett material som kartlägger lärmiljön med specifikt fokus på om den är tillgänglig och inkluderande för elever med NPF. Det har publicerats två forskningsstudier och en rapport om INCLUSIO. Jag delar här en av studierna (Leifler, Borg, Bölte, 2022).
Innan professor Bölte och jag fick inleda våra projekt behövde jag som eventuell framtida doktorand gå igenom en antagningsprocess på Karolinska. Jag fick beskriva mitt projekt (på engelska) och svara på svåra frågor från en referensgrupp med folk (innan det ens hade börjat, så nervöst var detta). Så jag fick först bli antagen i SET och därefter på Karolinska. Efter positivt besked ska handledare och doktorand fylla i ett slags förväntansdokument med flera frågor, som kallas för ”grönt ljus” blankett. Det är inga banala frågor, en del med känsligt innehåll. Bra system och det blir en viktig grund, ömsesidiga förväntningar. Sven Bölte är mycket högt respekterad i sitt fält och har publicerat över 600 originalartiklar och annat vetenskapligt material. Antal citeringar är över 38 000. Jag tycker det är helt otroligt att jag får vara med på ett litet hörn i detta sammanhang. Och att Bölte frikostigt har delat sin kunskap och att jag har fått använda till exempel instrumentet INCLUSIO i mina studier. INCLUSIO är ett material som kartlägger lärmiljön med specifikt fokus på om den är tillgänglig och inkluderande för elever med NPF. Det har publicerats två forskningsstudier och en rapport om INCLUSIO. Jag delar här en av studierna (Leifler, Borg, Bölte, 2022).
Introduktion
Artikeln ”A multi-perspective study of Perceived Inclusive Education for students with Neurodevelopmental Disorders” beskriver vår undersökning av hur inkluderande utbildning uppfattas av neurodivergenta elever, deras föräldrar och lärare i svenska skolor. Genom standardiserade intervjuer med 17 elev-förälder-lärar-triader samt två enskilda elever kom vi fram till att uppfattningarna om hur inkluderande skolmiljön är varierade avsevärt mellan grupperna. Elever och föräldrar rapporterade ofta att inkluderande åtgärder var otillräckliga, medan lärare tenderade att ge en mer positiv bild. Detta mönster gick igen från den första studien, då skolledning skattade lärmiljön som mer inkluderande än skolpersonal (Bölte m. fl, 2021). Den första studien utgick från 61 frågor, och den andra av 21 frågor. Vilka 21 frågor som skulle inkluderas i uppföljningsstudien bestämdes i en Delphi-process med mig, Anna Borg, Sven Bölte och Christina Coco från KIND. Anna och jag fattade det slutgiltiga beslutet med översyn av Bölte.
Artikeln ”A multi-perspective study of Perceived Inclusive Education for students with Neurodevelopmental Disorders” beskriver vår undersökning av hur inkluderande utbildning uppfattas av neurodivergenta elever, deras föräldrar och lärare i svenska skolor. Genom standardiserade intervjuer med 17 elev-förälder-lärar-triader samt två enskilda elever kom vi fram till att uppfattningarna om hur inkluderande skolmiljön är varierade avsevärt mellan grupperna. Elever och föräldrar rapporterade ofta att inkluderande åtgärder var otillräckliga, medan lärare tenderade att ge en mer positiv bild. Detta mönster gick igen från den första studien, då skolledning skattade lärmiljön som mer inkluderande än skolpersonal (Bölte m. fl, 2021). Den första studien utgick från 61 frågor, och den andra av 21 frågor. Vilka 21 frågor som skulle inkluderas i uppföljningsstudien bestämdes i en Delphi-process med mig, Anna Borg, Sven Bölte och Christina Coco från KIND. Anna och jag fattade det slutgiltiga beslutet med översyn av Bölte.
Metod
Metoden var standardiserade intervjuer med de 21 frågor som vi hade valt ut. Alla frågor eller kategorier kretsade kring lärmiljön och vad som särskilt kan bli till ett hinder (eller en möjlighet) för elever med NPF. För att förstå hur inkludering i skolan upplevs intervjuade jag (mitt under covid, så det blev intressant och ganska krångligt, jag brukar tänka på den som the recruitment of hell) elever, deras föräldrar och deras lärare. Eleverna var från 15 år upp till 20, så de gick i högstadiet och gymnasiet.
Metoden var standardiserade intervjuer med de 21 frågor som vi hade valt ut. Alla frågor eller kategorier kretsade kring lärmiljön och vad som särskilt kan bli till ett hinder (eller en möjlighet) för elever med NPF. För att förstå hur inkludering i skolan upplevs intervjuade jag (mitt under covid, så det blev intressant och ganska krångligt, jag brukar tänka på den som the recruitment of hell) elever, deras föräldrar och deras lärare. Eleverna var från 15 år upp till 20, så de gick i högstadiet och gymnasiet.
Datainsamlingen består av sjutton så kallade triader, där varje grupp bestod av en elev med neuropsykiatrisk diagnos, en förälder och en lärare. Genom att ställa samma frågor till alla tre grupper kunde vi sedan jämföra hur de olika grupperna upplevde samma skolsituation eller område. Intervjuerna var noggrant strukturerade, men lämnade utrymme för deltagarna att själva beskriva sina erfarenheter och känslor. En del intervjuer tog upp till tre timmar, särskilt intervjuer med vårdnadshavare. De intervjuerna tog avsevärt länge tid än vad jag hade planerat. När någon öppnar upp och delar med sig av sina erfarenheter och sin värld, så är det en skyldighet att lyssna klart tänker jag. Jag har lovat mig själv att någon gång publicera materialet, för att ge dem en röst, för att de ska få komma till tals (även om detta görs såklart med andra intervjustudier). Analysen fokuserade sedan på att hitta mönster – både likheter och skillnader – i hur elever, föräldrar och lärare skattade skolans arbete med inkludering.
De områden som vi undersökte och mätte var:
De områden som vi undersökte och mätte var:
- Utredning av behov av stödinsatser – 3 frågor
- Individualiserade stödinsatser – 4 frågor
- Strukturerad studiemiljö – 3 frågor
- Specifika studieplansdelar – 2 frågor
- Funktionellt bemötande av beteendemässiga särdrag – 2 frågor
- Samarbete med föräldrarna – 3 frågor
- Hänsyn till kamratrelationen – 2 frågor
- Personalens professionalitet – 2 frågor
Resultat
Studien visar att uppfattningarna om vad inkluderande undervisning innebär kan skilja sig avsevärt mellan elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, deras föräldrar och skolpersonal. Resultaten visade att i flera områden fanns det diskrepans när grupperna skattade området och hur väl det fungerade. Några områden där elever och vårdnadshavare hade önskat mer stöd var i den psykosociala miljön, till exempel hjälp med att hantera kamratrelationer, strategier för att handskas med stress och förberedelser inför social interaktion. Elever och vårdnadshavare kände sig förbisedda och att de inte alltid fick det stöd som behövs. Elever beskrev känslor av utanförskap, att de inte fick förståelse för vilka situationer som kan bli svåra i skolan eller stöd i sociala sammanhang. Vidare uttryckte de att stödåtgärder inte var anpassade efter deras unika behov. Lärarna i sin tur lyfte fram sina egna ansträngningar att skapa en inkluderande miljö, men beskrev också svårigheter att hinna med och möta varje elevs behov fullt ut. Lärarna uttryckte att de gav mer stödstrukturer i undervisning än vad elever uttryckte att de fick. Elever och vårdnadshavare hade mer samsyn i de olika områdena. Ett område där det var samsyn mellan alla tre grupper var att det behövs mer kompetens om NPF bland personalen, och tid att prata om stöd till enskilda elever, vilket bådar gott tänker jag. Visar på vikten av förståelse över att det är komplext och inget som löser sig av sig självt.
Diskussion
Oavsett vilka förutsättningar som finns i skolan, eller hur belastande eller svårnavigerat något är (till exempel stora klass-storlekar och brist på resurser) äger elever rätt att skatta sin lärmiljö och hur väl den fungerar. Även vårdnadshavare behöver få göras delaktiga i hur de uppfattar att skolan fungerar och hur stödet till deras barn fungerar. Inclusio-materialet visar att det finns stora skillnader i hur inkludering uppfattas beroende på vem man frågar. Eleverna upplever att stödet inte räcker till och önskar mer stöd inom specifika områden. I artikeln problematiserar vi att elever, föräldrar och lärare ibland har olika syn på vad som behövs för att en elev ska känna sig inkluderad och för att skolsituationen fungera. I artikeln föreslår vi att skolan behöver bli bättre på att lyssna på elevernas och föräldrarnas perspektiv. Jag vet att vi gör det, men att vi kanske inte alltid omsätter det vi vet i skolans alla situationer, till alla som undervisar eleverna och till undervisningens detaljer. Om vi gör elevundersökningar av olika slag, behöver vi lyssna, fånga upp och analysera, men framför allt agera. Elever ger upp om vi bara lyssnar och sedan inte förändrar. Och mycket går att göra, det som vi i boken Specialdidaktik kallar för stödstrukturer och stödjande strategier.
Oavsett vilka förutsättningar som finns i skolan, eller hur belastande eller svårnavigerat något är (till exempel stora klass-storlekar och brist på resurser) äger elever rätt att skatta sin lärmiljö och hur väl den fungerar. Även vårdnadshavare behöver få göras delaktiga i hur de uppfattar att skolan fungerar och hur stödet till deras barn fungerar. Inclusio-materialet visar att det finns stora skillnader i hur inkludering uppfattas beroende på vem man frågar. Eleverna upplever att stödet inte räcker till och önskar mer stöd inom specifika områden. I artikeln problematiserar vi att elever, föräldrar och lärare ibland har olika syn på vad som behövs för att en elev ska känna sig inkluderad och för att skolsituationen fungera. I artikeln föreslår vi att skolan behöver bli bättre på att lyssna på elevernas och föräldrarnas perspektiv. Jag vet att vi gör det, men att vi kanske inte alltid omsätter det vi vet i skolans alla situationer, till alla som undervisar eleverna och till undervisningens detaljer. Om vi gör elevundersökningar av olika slag, behöver vi lyssna, fånga upp och analysera, men framför allt agera. Elever ger upp om vi bara lyssnar och sedan inte förändrar. Och mycket går att göra, det som vi i boken Specialdidaktik kallar för stödstrukturer och stödjande strategier.
Johanna och jag har många tankar om hur skolans undervisning kan justeras och anpassas efter olika behov. Vi är vi riktigt glada över vår första bok. Förutom bokprojekt pratar vi om att Johanna ska forska, och att jag vill bli hennes handledare (tillsammans med kloka andra handledare). Jag ser fram emot att få min första doktorand, med lite skräck, för jag har flera förebilder som har nämnts i inlägget, och hur ska man kunna leva upp till den nivån? Jag siktar mot att bli en varm kravställare i alla fall, så får det börja där, och ta sin väg framåt.
Implikationer för praktiken
Jag kan inte nog understryka vikten av en bra handledare, någon som vill, som genuint bryr sig och som är intresserad av dig som doktorand och projektet som ska genomföras. Att vara handledare innebär en meritering, men det får inte vara meriteringsönskemålet som kommer först. Mina handledares intresse och tilltro var fantastiskt.
Jag kan inte nog understryka vikten av en bra handledare, någon som vill, som genuint bryr sig och som är intresserad av dig som doktorand och projektet som ska genomföras. Att vara handledare innebär en meritering, men det får inte vara meriteringsönskemålet som kommer först. Mina handledares intresse och tilltro var fantastiskt.
Ta gärna del av INCLUSIO rapporten och fundera över hur du tror din verksamhet och lärmiljön skulle skattas och upplevas av elever och vårdnadshavare och fundera över om era bilder skulle stämma överens eller inte. Jag gör utbildningar och skolutvecklingsprojekt och då upplever jag ofta att förskolor och skolor har sina områden som är styrkor, men att det nästan alltid finns ett område som behöver utvecklas och förbättras. Jag blir alltid glad när det kommer upp, för det visar på en vilja. En vilja till förändring. Till det bättre för barn och unga.
Reflektionsfrågor
– Hur tänker du att man kan mäta abstrakta fenomen, som inkludering? Är det viktigt att konkretisera eller går det att förstå utan specifika mätpunkter?
– Vad skulle vara viktigt för dig om du var doktorand och i relationen mellan dig och din/dina handledare? Vilka egenskaper skulle du uppskatta? Vad skulle du behöva för att ta dig i mål?
With Love
Emma
Emma
Referenser
Bartonek med flera (2018). Rapporten om INCLUSIO kan ni läsa om på KIND’s hemsida:
KIND och skolrelaterat arbete | Karolinska Institutet
Böltes publikationslista:
Sven Bölte | Karolinska Institutet
Sven Bölte | Karolinska Institutet
Bölte m.fl. (2021). INCLUSIO – första studien
Inclusive practice for students with neurodevelopmental…
Inclusive practice for students with neurodevelopmental…
Leifler, Borg & Bölte (2022). INCLUSIO – andra studien
A multi-perspective study of Perceived Inclusive Education for students with Neurodevelopmental Disorders | Journal of Autism and Developmental Disorders
A multi-perspective study of Perceived Inclusive Education for students with Neurodevelopmental Disorders | Journal of Autism and Developmental Disorders
Leifler, E. (2022). Skriver om INCLUSIO i avhandlingen på s. 83 – 87:
(PDF) EDUCATIONAL INCLUSION FOR STUDENTS WITH NEURODEVELOPMENTAL CONDITIONS
(PDF) EDUCATIONAL INCLUSION FOR STUDENTS WITH NEURODEVELOPMENTAL CONDITIONS
