Får vi lov att nivå-gruppera elever eller inte? Får vi dela in elever efter befintlig kunskapsnivå? Forskningen som finns kring nivågrupperingar, visar en blandad bild. Det finns fördelar och det finns nackdelar. En nyligen publicerad studie visar att högstadieelever som är högpresterande i matematik gjorde en större utveckling i grupper där de undervisades med likasinnade, och de som inte hade kommit lika långt i sin kunskapsutveckling missgynnades inte av en nivågrupperad matematikundervisning (Francis m.fl., 2026). I blandade matematikgrupperna tenderar innehållet i undervisningen att placeras mer nära elever som inte har kommit lika långt i matte.

 

När jag var klasslärare delade vi in eleverna flexibelt och ibland efter förmåga och ibland inte. Vi diskuterade det faktum att inte tillskriva elever en permanent roll. Alla elever kan-diskurs, och med en medvetenhet om vad det gör för elevers syn på sig själva och tilltro till egen förmåga om min primära undervisare ser på mig på ett fast sätt (så som du ser på mig, så blir jag). Brittiska EEF (u.å.) rekommenderar det som kallas för flexible grouping i reguljära klassrum och skolor, att blanda eleverna och dela in dem under del av dag (lite som våra flex-grupper). Grupperingar kan då omfatta såväl elever som har kommit längre som elever som behöver mer stöd. Men helt klart behöver vi veta mer om detta område, vad som gynnar elevers lärande eller inte kopplat till hur vi delar in dem i grupper.    

Detta inlägg sammanfattar en forskningsöversikt som undersöker hur elever med eller i riskzonen för läs- och skrivsvårigheter kan utveckla historisk litteracitet (historical literacy) alltså förmågan att läsa, resonera, skriva och tänka som historiker, mer djup kunskap än att bara memorera årtal och kunganamn. Forskarna går igenom 12 studier från åren 2000–2017 och visar att elever som ofta beskrivs som svaga, eller i skolsvårigheter kan delta i avancerade historiska resonemang när undervisningen organiseras klokt.

Forskningsöversikten lyfter fram betydelsen av att undervisa elever tillsammans i heterogena grupper. Flera av de framgångsrika insatserna byggde på att elever med olika styrkor och kunskapsnivåer arbetade tillsammans i samtal, undersökningar och i gemensamma projekt. Historiskt tänkande gynnas av gemensamma samtal, reflektioner och olika ingångslägen i kamratdialogerna.

Forskarna gjorde en systematisk forskningsöversikt där de letade efter studier om historieundervisning för elever med läs- och skrivsvårigheter eller i riskzonen för skolsvårigheter. Endast studier i klassrum där elever med olika förutsättningar undervisades tillsammans sammanställdes. Totalt identifierades 12 studier med sammanlagt 549 elever från mellan- och högstadiet.

Studierna sorterades i tre didaktiska huvudområden: disciplinärt läsande, historiskt skrivande och undersökande projektarbete. Forskarna analyserade också vilka undervisningsstrategier eller metoder som återkom i framgångsrika exempel. Tre metoder framkom: explicit strategiundervisning, tydliga stödstrukturer, och samarbete mellan elever.

 

Resultaten visade att elever med läs- och skrivsvårigheter utvecklade historiskt tänkande, skrivförmåga och ämneskunskaper när undervisningen byggde på gemensamma undersökningar, samtal och arbete med relevanta källor. Flera studier visade medelstora till stora effekter på elevers kunskaper vad det gäller exempelvis historiskt resonemang, argumenterande skrivande och innehållskunskap.

Särskilt tydligt blev värdet av blandade grupper, en form av sk. flexible grouping. I flera interventioner arbetade elever i heterogena grupper där de tillsammans analyserade dokument, diskuterade historiska perspektiv och skapade presentationer eller argumenterande texter. Arbetsformerna gav elever med svårigheter tillgång till kamratstöd, modeller för tänkande och fler vägar in i ämnet (stöd med kognitiv belastning kan det också beskrivas som). Att undervisa elever som är olika framställs ibland som ett dilemma, men här visade sig att det blev drivande för lärandet.

 

Oavsett vad vi tycker om nivågrupperingar efter elevernas förmågor, kan ängslan minska, t ex om vi erbjuder alla elever en undervisning av hög kvalitet, och ser till att variera grupperingarna, så att vi inte förstärker; det finns elever som kan, och elever som inte kan lika mycket. Viktigt också att stöd till elever ingår under skoldagen och inte förläggs på eftermiddagen. Framtida stödundervisning får inte läggas när övriga elever går hem, inte heller ett RTI-baserat stöd. In med stödet, i det som pågår, i den samlade kunskapskontexten och i den sociala samvaron.  Forskarna, i dagens studie menar att resultaten kan utmana föreställningar om att elever med läs- och skrivsvårigheter främst behöver förenklat innehåll. Ett förenklat innehåll tränar inte elever så att de kommer vidare djupare i lärandet, och förenklingar ger inte tillträde till mer komplext kunskapsinnehåll.  En enkel text ger mer enkla strategier, och en mer avancerad text, tillsammans med stödstrukturer, ger redskap för att ta sig igenom texter med mer densitet.

Studierna visar att elever kan delta i avancerade historiska resonemang om undervisningen innehåller stödstrukturer, tydliga strategier och samtal tillsammans med andra, lärandet får en skjuts av dialoger mellan elever som befinner sig på olika nivåer. Avgörande för att det ska fungera visade sig i dessa studier vara hur undervisningen organiseras. När elever får arbeta tillsammans kring komplexa frågor, snarare än var för sig och isolerat med förenklade uppgifter, utvecklas både kunskap och självtillit.

Historieundervisning kan såklart genomföras med såväl homogena som heterogena grupperingar, men denna översikt visar att elever, oavsett förutsättningar, bidrar med olika ledtrådar. Likväl visar då EEF´s studie att för elever med avancerade matematiska förmågor, kan det vara fördelaktigt att få ingå i en gruppering, där kamraterna befinner sig på samma höga nivå. Slutsatser blir således att en variation kan behövas, blanda högt och lågt, det lika ibland, det olika ibland, oavsett vilket, men för ett tydligt syfte, för elevers mest gynnsamma förutsättningar för att lära, alla elevers tillträde, oavsett kunskapsinnehåll.   

 

För lärare innebär resultaten en förståelse för att undervisning där elever med olika förutsättningar arbetar tillsammans i flexibla grupper kan gynna lärandet. Översikten visar att heterogena grupper inte behöver vara en kompromiss eller ett dilemma där vi tänker att det hämmar kunskapsutveckling. Samtal, gemensamma tolkningar av historiskt innehåll och kollaborativa projekt gav eleverna möjligheter att förstå historiska samband och utveckla sitt språk.

Forskarna rekommenderar därför undervisning som kombinerar explicit stöd med gemensamt undersökande arbete: tydliga modeller, grafiska stöd, skrivramar och strategier, men också diskussioner, projekt och autentiska historiska frågor. Didaktiska nyanser. Den flexibla och variationsrika didaktiken. Gott om stödstrukturer (scaffolding). Och som motpol till ensamarbete exempelvis i arbetsboken, eller på lösa stenciler. Ett gemensamt grubblande över varför människor i historien gjorde som de gjorde, kan bidra att alla elever får tillträde till lärandet. Den gemensamma samlade kunskapskontexten bidrog till det. Här tänker jag också på vikten av att ha ett fördjupande material till elever som behöver det, att ha det redo, inte stressa fram det i stunden. En beredskap för elevers olikheter.  

Resultatet från matte-studien jag skrev om i inledningen kan vi koppla till andra undervisningssammanhang, till exempel särskilda undervisningsgrupper. När jag har observerat undervisning i SU-grupper har jag reflekterat över att undervisningen tenderar att landa på en nivå som möter elever vars kunskapsutveckling och befintliga kunskaper inte har utvecklats lika långt, så resultat från forskning i en kontext kan vara värdefull för att förstå andra kontexter. Det är därför jag också lägger med Bäckströms avhandling i referenslistan. Så att vi kan problemetisera mera, med avstamp i hans resultat …

OT; den 20 maj har jag en öppen föreläsning på Peddan här i Götet, och jag räknar med att det kommer en blandad publik, med olikheter och olika förmågor, förkunskaper & bakgrunder. Som jag ser fram emot att få modellera hur detta är helt möjligt, att möta en grupp som är så blandad. Inte alls så krångligt som det framställs, och vems är ansvaret? Att göra innehållet tillgängligt? Att alla som sitter där känner en mening och förstår? Och utmanas om det är någon där med djupa kunskaper i det jag ska tala om? Jo, helt och hållet mitt. Adapted & responsive teaching.  

Oavsett var du undervisar, fundera över hur du delar in dina elever i grupper. Gör du det flexibelt och med variation?

 

Vad tänker du själv om kamrateffekter, och hur elever påverkar varandra inom gruppen, såväl positivt som negativt?

 

 

Bloggens huvudstudie:

 

Studien om matematik-nivå-grupperingar:

Francis, B., Connolly, P., Taylor, B., Archer, L., Hodgen, J., Mazenod, A., & Travers, M.-C. (2026). High-attaining maths pupils do better when grouped by attainment, major study finds. UCL Institute of Education. https://www.ucl.ac.uk/news/2026/apr/high-attaining-maths-pupils-do-better-when-grouped-attainment

 

 

Vill du läsa mer om särskilda undervisningsgrupper? Jag har, tillsammans med flera kloka författare skrivit en antologi:

Horton, M. (2026). (red.). Särskilda undervisningsgrupper. Lärarförlaget.

 

 

Spännande avhandling, författad av regeringens rådgivare, som lyfter fram kamrateffekter, intressant, intressant med tanke på skolreformer:

Bäckström, P. (2024). Exploring mechanisms of peer effects in education: Frame factor analyses of classroom instruction (Doktorsavhandling, Jönköping University). Jönköping University.

 

Mer fakta om grupperingar i undervisning:

 

Välkomna på detta, flera av mina kollegor föreläser också: