Kompetensutveckling och skolutveckling

Kompetensutveckling och skolutveckling
Vad tycker du om kompetensutveckling och skolutveckling? Vad önskar du dig för kompetensutveckling om du fick välja helt fritt? Visst har vi alla varit med om kompetensutveckling av olika slag och med ett innehåll som mer eller mindre faller oss i smaken. Jag har alltid varit intresserad av utveckling och har tyckt att det alltid finns något som man kan lära sig och ta med sig.
Om vi vill att skolutveckling ska göra så stor skillnad som möjligt finns det några parametrar att utgå ifrån. För det första bör skolutveckling initieras av de som arbetar i verksamheten, utgå ifrån en så kallad bottom-up approach, där det finns verkliga problem som någon vill lösa eller förbättra. Sedan, bör den vara långsiktig, och involvera alla i verksamheten. Till sist, bör den vara strukturerad, genomtänkt och följas upp (mål och den vision som inledde arbetet).
Johanna och jag blir ibland tillfrågade om att göra insatser i skolor och olika lärmiljöer. Det är fantastiskt roligt och dynamiskt. Eftersom jag är en bit bort från praktiken är det nödvändigt för mig att komma ut till skolor och kommuner för att hålla mig uppdaterad och bli trovärdig som föreläsare. En eller flera föreläsningar kan vara bra som uppstart, men arbetet blir bättre om det kommer med något mer. Nu har Johanna och jag skrivit fram ett process-stöd till vår bok, Specialdidaktik. Detta för att arbetet ska kunna bli mer omfattande och få fäste om skolor vill arbeta med innehållet. Håll utkik, för lärarhandledningen kommer publiceras på Studentlitteratur framöver, och kan bli en vägledning och ett stöd när ni vill arbeta med skolutveckling. Det finns mängder av modeller och program för skolutveckling, och det som kan vara svårt är att välja. Så om ni har läst boken och tycker innehållet är något som efterfrågas i er verksamhet, kommer ni strax kunna använda vårt process-stöd.  
 
Bakgrund
När min forskarskola startade 2018, skulle alla doktorander inleda forskarstudierna med att förstå och undersöka hur lärandet kan bli tillgängligt för fler elevgrupper. Vi skulle uttryckligen genomföra interventionsstudier. Vid det här laget visste vi knappt vad interventionsstudier var, så det var mycket att läsa in sig på och även laborera med olika former av design.
Jag gjorde en studie om inkludering i praktiken, som blev mycket uppmärksammad (fick ett vetenskapligt pris) och den är nedladdad över 20 000 gånger (Leifler, 2020). Inget av detta är riktigt min förtjänst, förutom att jag har genomfört den. Det var mina handledare Mona Holmqvist och Sven Bölte som var skälet till att jag gjorde studien. Att studien har fått så mycket cred är för att det är sällsynt med studier riktat mot inkludering som är designade som interventioner. De flesta studier är teoretiska, ideologiska eller konstateranden, alltså ser över hur någonting är beskaffat eller funkar. Det är sällsynt med studier inom utbildningsvetenskap som undersöker en insats, mäter och utvärderar den (detta är mer vanligt inom medicin och psykologi).
För att klara av att genomföra studien själv, i denna helt nya diskurs, gick jag inte mindre än tre statistiska kurser samtidigt, två QRM -kurser (som vi erbjuder på Göteborgs universitet), och så en kurs på Sahlgrenska. Förutom kurserna fick jag råd från Bölte och även hjälp av rutinerade Prof. Jan-Eric Gustafsson som tog emot och visade mig hur jag skulle räkna och vilka statistiska test jag skulle göra (detta har han säkert glömt så jag ska skicka över blogginlägget till honom så vet han att jag fortfarande är tacksam). Utöver allt detta fick jag även stöd från två duktiga mattelärare som vi hade på min gymnasieskola. Alla stödstrukturer jag kunde hitta! Med rätt stöd är allt möjligt.
I detta, terminens sista blogg-inlägg, kommer jag presentera denna interventionsstudie. Studien har jag sedan gjort en gång till på tre nya skolor (data finns, som ska presenteras i en kommande studie). Men det coolaste av allt, det är att Göteborgs grundskoleförvaltning också gör studien, som en intervention och insats. Som ett förebyggande arbete i staden.   
 
Introduktion
Studien kallade jag NDC AI, neurodevelopmental conditions awareness intervention. Själva studien byggdes upp likt ett kompetensutvecklingsprogram i form av en lesson study i tre cykler. Inspiration var tidigare forskning, olika interventionsstudier och så lesson study studier men även läslyftet och andra kompetensutvecklingsprogram.
Den övergripande frågan var om ett kortare kompetensutvecklingsprogram kan stärka lärares inkluderingskompeten och vilken förändring i självupplevd förmåga som märks eller inte märks efter programmet. Detta undersöktes med ett före och eftertest (pre/post-test, kvasiexperimentell design).
 
Metod
I studien deltog 26 lärare från tre olika skolor som under fyra månader genomförde ett kort fortbildningsprogram i form av tre träffar, baserat på modellen Lesson Study. Syftet var att stärka lärarnas beredskap att skapa inkluderande lärmiljöer för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), som autism och ADHD. Vid varje träff arbetade lärarna i cykler: de studerade ny kunskap om inkludering, planerade och genomförde anpassningar i sin undervisning och reflekterade tillsammans. Läs gärna originalstudien för mer detaljer. Den finns också beskriven i min bok Praktisk inkludering. Lärarna arbetade i processer och i cykler, som ni känner igen från Lesson Study.
Data samlades in genom enkäter med både kvantitativa och kvalitativa frågor före och efter programmet (pre och post-test) samt genom fältanteckningar, fallbeskrivningar (vignette) och uppföljande intervjuer. Analysen kombinerade statistiska test (t-test) av självskattningar och tematisk analys av öppna svar, där fokus låg på förändringar i lärarnas uppfattningar och kännedom om konkreta stödstrukturer och anpassningar inom den pedagogiska, fysiska och psykosociala lärmiljön. Programmet syftade till att ge ökad kunskap, några praktiska verktyg och stärkt självtillit i arbetet med inkluderande lärmiljöer och en inkluderande undervisning med specifikt fokus på elever med NPF.
 
Resultat
Resultatet visade att lärarnas beredskap att skapa och förbereda för inkluderande lärmiljöer ökade efter fortbildningsprogrammet. Särskilt tydligt var detta i lärarnas beskrivningar av konkreta stödstrukturer för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Antalet föreslagna anpassningar ökade inom alla tre områden: det pedagogiska, det fysiska och det psykosociala. Till exempel blev lärarna mer medvetna om vikten av struktur, tydliga instruktioner, anpassade uppgifter och stöd vid övergångar under skoldagen. De betonade också relationer, positiv förstärkning och lugna miljöer som viktiga faktorer för inkludering.
Självskattningen av lärarnas egen kompetens ökade med i genomsnitt 50 %, och 88 % av deltagarna gav fler och mer varierade förslag på hur undervisningen kunde anpassas för en fiktiv elev med NPF (fallstudie/vignette). Resultaten visar också att lärarna i större utsträckning såg små förändringar som meningsfulla och möjliga att genomföra i praktiken. Sammantaget tyder resultaten på att ett kort, välstrukturerat kompetensutvecklingsprogram kan stärka både lärarnas kunskap och deras tilltro till den egna förmågan att undervisa inkluderande, vilket kan vara en god start på ett mer långsiktigt och omfattande arbete.
Några av de bästa bitarna från studien var lärarnas engagemang och vilja till utveckling. Och när de började få syn på att de små förändringar som de genomförde faktiskt hade betydelse för eleverna. Det som de hade trott var en droppe i havet, var en viktig droppe för just den eleven. Lycka!
 
Diskussion
Oavsett vad man tycker om skolutvecklingsarbete eller kompetensutvecklingsinsatser kan vi förmodligen lära oss något litet (eller stort) av det mesta vi gör. Tid är dyrbart, och självklart är det önskvärt att insatser så långt som möjligt är riktade mot unika behov och att alla får ta del av ett innehåll som känns bäst lämpat och mest värdefullt för verksamheten och undervisningen. I studien diskuterar jag att ett kort och fokuserat fortbildningsprogram kan leda till förbättringar, så alla insatser behöver inte vara omfattande och pågå under längre tid, även om det är bäst såklart. Och jag hade ingen uppföljningsmätning långt fram, så vem vet om allt föll i glömska (fast det tror jag inte). Jag tror att det är viktigt att de som deltar genomför någonting (som också de flesta program har med). Någon förändring, något konkret att göra.
Det finns inga snabba lösningar, allt behöver sin tid och det tar tid att bygga upp förståelse och förmåga att skapa inkluderande lärmiljöer. Jag brukar lyfta fram att det dock är bättre att börja med någonting än att inte börja alls. De flesta (om inte alla) skolor har ett pågående systematiskt kvalitetsutvecklingsarbete så skolor arbetar hela tiden med förbättringsarbete och utveckling. I min allra senaste bok lyfter jag fram några riskfaktorer för skolutveckling. Det är bland annat om miljön inte är trygg, då kan insatser riskera att få sämre utfall. Först och främst behövs trygghet, för såväl vuxna som barn (även rektorer). Trygghet kommer först, därefter skolutveckling. Och trygghet skapas med tydliga ledare på skolan. Det behövs också noggranna analyser över såväl behov som vad skolan behöver utveckla. Jag önskar trygga skolmiljöer, djupa analyser och värdefull skolutveckling till hösten. På återhör i sådär slutet på augusti någonting, någonstans.
 
Implikationer för praktiken
Slutsats som jag drar i studien visar att lärare i reguljära klassrum kan stärka sin förmåga att möta elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat genom korta, välstrukturerade fortbildningsinsatser (eller längre).  För praktiken innebär detta att skolor med relativt små resurser kan göra stor skillnad genom att erbjuda kompetensutveckling som kombinerar forskning, konkreta verktyg och kollegial reflektion. Programmet gav lärarna ökad förståelse för inkluderande undervisning, fler konkreta anpassningar att använda i klassrummet och större tilltro till den egna förmågan. Större tilltro till egen förmåga ger ett annat handlande (detta är undersökt i andra studier). Ett relativt kostnads- och tidseffektivt fortbildningsprogram, som bygger på gemensamt lärande och är nära kopplat till den egna undervisningspraktiken, kan vara ett stöd (bland flera) i arbetet med att skapa inkluderande lärmiljöer. Att stärka lärarnas kompetens och självförtroende är en viktig nyckel för att alla elever ska få möjlighet att lyckas i skolan. No teacher left behind (för no child left behind).
 
Reflektionsfrågor
Inför skolslut och därefter uppstart och kommande utvecklingsarbete på din arbetsplats kan du fundera över följande:  
  •       Vilken kompetensutveckling skulle du vilja ta del av? Varför skulle den vara av särskilt värde för dig, din undervisning och dina elever?
  •        Vad skulle du behöva för att kompetensutvecklingen skulle göra skillnad för dig? Vad skulle du behöva för att göra förändringar i praktiken?

With Love
Emma
 
Referenser
Leifler, E. (2020). Interventionsstudien, NDC AI:
Teachers’ capacity to create inclusive learning environments | Emerald Insight
Leifler, E. (2025). Ny bok:
Ämnesspecifik specialdidaktik. Undervisning som främjar lärande. Gothia.
Leifler, E. (2022). Sammanfattar studien NDC AI i populärvetenskapligt format, kapitel 5:
Praktisk inkludering. Liber.
Holmqvist, M. (2020). Sammanfattar alla våra interventionsstudier som vi genomförde i forskarskolan:
Lesson study as a vehicle for improving SEND teachers’ teaching skills | Emerald Insight

Emma Leifler
Emma Leifler
Articles: 6